Den 29 juli hade vi vårat rutinultraljud. Då var jag i vecka 20, 19+4 för att vara exakt 🙂 En så himla häftig upplevelse att få se våran lilla bebis, som nu faktiskt såg ut som en bebis och inte bara en liten prick som vi sett innan. Jag var så fascinerad och det var/är en livlig liten en som rörde sig mycket och som såg ut att må väldigt gott där inne.
Jag var lite orolig innan att det inte skulle finnas någon bebis där inne eller att något hänt och att barnmorskan skulle säga att vi fått missfall (gravidhormoner och ”spökveckorna” kan ställa till det mycket i huvudet) men nästan på en gång så fick vi se ett hjärta som slog så fint och då försvann all oro. Allting såg iallafall jättefint ut och det är en frisk bebis vi väntar, Vi fick även veta könet men det håller jag lite på.
En annan sak jag kan skriva om som hände i samma veva var när jag låg i sängen kvällen innan ultraljudet. Jag ligger alltid med händerna på magen och just då kände jag faktiskt första riktiga rörelserna. Jag har känt något litet fladder, små knackningar och som små bubblor som spricker innan men jag har aldrig känt mig säker på att det faktiskt var bebisen men den gången var det ingen tvekan! Det fladdrade/buffade två gånger på raken och då tryckte jag ner handen lite hårdare mot magen och poff så kom en rejäl spark. Helt underbart och som jag väntat på det ögonblicket.
Barnmorskan sa också att jag har moderkakan i bakvägg så att när jag väl började känna av bebisen så skulle jag göra det ordentligt. Sedan i vecka 21 blev det mer aktivitet i magen och nu (vecka 23, 22+6) känner jag bebis flera gånger om dagen, ofta på regelbundna tider. Vi behöll även vårat beräknade förlossningsdatum, 18 december.
Senaste kommentarer